Vad händer med DCA i Uppsala? Nej till Nato-tidningen bad mig skriva en kort rapport om detta, och så här blev den.

Flygflottiljen F16 i Ärna alldeles utanför Uppsala är en av de baser som USA getts tillgång till genom DCA-avtalet. Men vad det egentligen innebär vet man själva ännu inte, uppger flottiljens kommunikatör Kristoffer Olofsson per mejl när jag frågar honom. Han skriver dock att man vill ”ta höjd och skapa handlingsfrihet” och slippa beslut ”som innebär begränsningar för vår tillväxt och aktivitet”. Tillväxten handlar inte bara om DCA. Försvarsmakten ska också stationera sina nya radarspanings- och stridsledningsplan S 106 Globaleye där, med möjlighet att verka även från Arlanda. Två av planerade tre sådana plan ska finnas på plats till hösten 2027.

Själv var jag där på studiebesök i höstas, ordnat av Folk och försvar och Journalistförbundet. Någon amerikansk närvaro märkte jag inte. När jag frågade fick jag samma svar som nu från Kristoffer Olofsson. USA:s eventuella ankomst ligger ännu i framtiden.

Men den planerade och förväntade tillväxten har ändå fått konsekvenser. I november gav Uppsala kommun upp sitt försök att etablera ett naturreservat vid Tunåsen, ett välbesökt friluftsområde mellan Ärna och kungahögarna i Gamla Uppsala. Anledningen till att man ville göra naturreservat av området var svårigheten att samordna underhåll mellan olika markägare. Med ett naturreservat skulle det bli enklare. Försvarsmakten befarade dock att en sådan status för området skulle stå i vägen för ett framtida utökat flygtillstånd, med mer buller än i dag. Någon ansökan om ett sådant tillstånd har man ännu inte gjort men enligt F16:s Kristoffer Olofsson räknar man med en ”markant ökning av flygrörelser”. Därför invände man mot naturreservatsplanerna och fick länsstyrelsen på sin sida.

Kommunen hade kunnat överklaga till regeringen men bedömde att det inte var någon idé, med tanke på hur högt prioriterat försvaret är i dag.

En annan konsekvens är att Akademiska sjukhusets intensivvårdshelikopter – en av två i hela Sverige – ska avhysas innan de ovan nämnda Globaleye-planen är på plats om två och ett halvt år. Efter trettio år på Ärna vet sjukhuset nu inte vad det ska göra av helikoptern. På ett av sjukhusets tak finns redan helikopterplatta men utrymmet räcker inte för en intilliggande hangar. Huruvida något av de andra taken som är större håller att bygga på vet man inte, eller vad det i så fall skulle kosta. Även tankning och bränslelagring kan bli en teknisk och brandsäkerhetsmässig utmaning.

Några självklara alternativ till sjukhustaken finns inte heller. Hobbyflygfältet Sundbro några mil norr om stan väcker redan missnöje bland kringboende med sitt buller, och en helt ny plats utan grannar som blir störda kan vara svår eller omöjlig att hitta. Till skillnad från den andra intensivvårdshelikoptern som hör till Karolinska sjukhuset i Stockholm, men är baserad på Arlanda, så används Uppsalas helikopter även till akututryckningar. Den bullrar alltså både dag och natt och måste ha fritt luftrum runtom sig när den rycker ut.

Uppsalaflottiljens växande strategiska betydelse väcker även andra frågor. I ett reportage i Uppsala Nya Tidning 10 januari protesterade företrädare för en bostadsrättsförening i stadsdelen Luthagen – fyra kilometer från flygfältet – mot att MSB vältrat över ansvaret för skyddsrum på just bostadsrättsföreningar. Vid skarpt läge ska de kunna iordningsställa skyddsrummen inom 48 timmar. I det aktuella fallet handlar det inte bara om att få ut cyklar och förbereda inhysning av boende, utan också om att själva gräva nödutgångar genom asfalten utanför.

Dessutom, konstaterar de, är skyddsrummen alldeles för få och små för att räcka till befolkningen. Själva har de räknat ut att om alla deras medlemmar ska få plats där måste de sitta med uppdragna knän. Därtill kommer alla de boende i närområdet som inte har tillgång till egna skyddsrum.

Omslagsfoto av Anna-Karin Eskemyhr/Försvarsmakten.